covermeup.blogg.se

Kapitel 5

Alices perspektiv

Jag vaknade med ett ryck och såg mig omkring i rummet jag befann mig i, ögonen letade sig ner över mig och jag upptäckte att jag satt i en säng som jag inte kände igen. Jag gick igenom gårdagen i huvudet så gott som det gick, men kunde inte komma ihåg det sista jag gjorde. Sedan slog det mig, Harry hade hjälpt mig hem igår kväll. Jag la mig ner med en duns och ville inget annat än att sjunka genom marken och aldrig mer behöva möta Harrys blick efter det här, jag skämdes verkligen. Det låg ett badlakan hopvikt bredvid sängen på en av fåtöljerna och under det låg det kläder som såg ut att tillhöra Harry men som han tänkt att jag skulle använda. Jag klev ur sängen och kände hur huvudet dunkade i takt till mina steg, jag tog grejerna som låg på stolen och öppnade långsamt dörren. Jag kikade ut och insåg snabbt att det inte var någon där, jag tassade bort mot badrummet och låste dörren efter mig, kollade den en gång extra för säkerhets skull och tog sedan av mig kläderna från igår.

En kvart senare hade jag fått på mig kläderna Harry gett till mig, håret hängde blött ner över mina axlar och jag höll på att drunkna i Harrys kläder. Jag låste långsamt upp dörren och gick sedan ner för trappan så tyst jag bara kunde, ju närmre köket jag kom desto mer doftade det av frukost. Det kurrade i magen och jag var alldeles för hungrig för att inte gå in dit. Jag gick runt hörnet och stannade i dörröppningen och mötte Harrys ryggtavla, han stod lutad över spisen och stekte något. Jag harklade mig försiktigt och satte mig på en av barstolarna som stod intill bänken. Han vände sig om och våra blickar möttes, energin i köket drog ihop sig och vi båda nuddade vid den. Jag undvek hans blick och tittade ner på bänkskivan i hopp om att han inte skulle säga något. Tystnaden bröts snabbt.
"Did you sleep well?" frågade han och fortsatte med det han gjorde.
Jag nickade men insåg snart att han inte kunde se mig.
"Uhm, yes..." sa jag.
Han vände sig om och tog tag i kaffekannan som stod redo i bryggaren, han hällde upp en kopp och ställde den framför mig. Jag såg upp på honom och stämningen drog ihop sig igen, om någon hade sett oss nu hade de säkert sett blixtarna som slogs mellan våra ögon.
"I'm sorry..." fick jag fram lite klent.
"For what?" fortsatte han och såg på mig oförstående.
"For last night... don't know what got in to me..." sa jag och såg ner på mina händer.
"It's okey Allie, I don't blame you for anything." han log mot mig när han sa det.
Jag såg uppriktigheten i hans ögon och att han verkligen menade det, jag log tillbaka och kände hur den välbekanta rosa tonen började sprida sig över mitt ansikte som så många gånger innan.
"But I can guess how you're feeling today..." fortsatte han.
Jag skrattade lite men ångrade mig snabbt när jag kände hur huvudet dunkade.
"Here" han räckte mig ett glas med en brustablett.
Jag svepte glaset och gjorde en äcklad min när jag kände smaken av det jag druckit. Harry ställde ner en tallrik full med pannkakor, bacon, ägg, grönsaker och annat gott på bänken emellan oss. Han såg menande på mig och sköt fram tallriken till mig för att jag skulle ta för mig, jag började plocka av maten och jag njöt av varje tugga.
"Where have you learned to cook like this?" sa jag och tittade intresserat på honom.
Han tuggade ur det han hade i munnen och tog ett djupt andetag.
"I've pretty much lived with only my mum and sister my whole childhood, and you can't avoid taking part in the cooking" han såg road ut när han sa det.
"I would really like to meet your mum and sister, you've told me so much about them..." jag kollade ner på min tallrik när jag sa det, rädd för reaktionen från Harry.
"They want to meet you too!" sa han glatt.
"What? Have you told them about me?" 
"Of course I have! I am going there the day after tomorrow, and you're free to join if you want to..." han såg menande på mig.
Jag svarade honom inte, jag ville verkligen följa med, jag ville inget hellre just nu men jag visste inte hur jag skulle formulera mig.
"Look Allie, I've noticed you don't feel so well, I think this would be good for you, to get away for a while..." han såg osäkert på mig, rädd att han sagt något olämpligt.
Då, plötsligt började tårarna rinna och jag kunde inte stoppa dem. De fortsatte rinna och jag försökte se på Harry genom mina tårfyllda ögon, han la sin tumme på min kind och torkade bort mina tårar. Jag försökte le genom tårarna för att inte verka alltför blödig, fast allt jag egentligen ville göra var att storböla och kasta mig i hans famn. Han gick runt bänken och la sina varma, trygga armar runt mig och jag kände mig räddad, trygg och var precis där jag ville vara.

Harrys perspektiv

Jag kände hur hon lätt rykte till då och då, hon hulkade till. Jag klappade henne över ryggen och höll om henne så gott jag kunde.
"Please come with me..." sa jag, hon drog sig sakta ifrån mig  och såg på mig med rödgråtna ögon.
Hon nickade svagt och drog med handen över kinderna för att torka bort tårarna. Jag log mot henne och släppte henne, hon tog en servett som låg på bänken och torkade sig runt ögonen. Jag kände hur stämningen började lätta, precis som att detta legat som ett regnmoln över oss hela tiden och väntat på att äntligen få ställa till med oväder och att det efteråt går över till sol igen.
"Thank you" hon ställde sig upp och la armarna om mig.
Hennes hår kittlade mig i ansiktet och jag kände doften ifrån det och njöt.

Vi plockade tillsammans undan frukosten och satte oss sedan i soffan, jag satte på TV:n i bakgrunden och lät den tyst göra väsen ifrån sig. Allie satt med mobilen och jag såg att hon kollade genom twitter, jag tog upp min mobil och kollade twitter jag med. Tusentals av fans hade twittrat till mig och hänvisade till bilder som fanns på internet. Nyfiken som jag var, kollade jag vad det var för bilder och upptäckte att det läckt ut bilder på när vi umgåtts de senaste veckorna och även bilder ifrån kvällen innan.
"Have you seen this?" frågade jag henne och visade bilderna.
"Yes, and this is what I've gotten because of those..."
Hon visade mig oändligt med kommentarer, både positiva och negativa. Jag såg hur förvirringen spred sig över hennes ansikte, hon var inte van vid det här.
"Two months ago I had about 70 followers... today I have 4879..." sa hon och kollade på mig.
"Don't care about what they write to you or about you, they don't know anything" sa jag och la ner mobilen på soffbordet.
Hon flackade med blicken och jag visste precis hur hon kände inför det här, för ett par år sedan var det jag som satt med samma tankar.

Alices perspektiv

Det var skönt att gråta, jag hade faktiskt inte gråtit en enda gång sedan aborten. Harrys mobil började plötsligt ringa och jag tittade på den där den vibrerade på bordet. "Mom" stod det på skärmen och jag log för mig själv.
"I need to take this..." sa han och tog upp mobilen.
Jag nickade och log mot honom, han gick iväg i rummet och stannade vid en av bokhyllorna och pratade lugnt.
"Yes mum, I've talked to her... uhm, she'll go with me" han sneglade mot mig när han sa det och jag låtsades att jag inte hörde honom.
Han la på några minuter senare och satte sig bredvid mig i soffan igen.
"Who was it?" frågade jag.
"My mum... I told her you are coming with me to Cheshire on Tuesday and she sounded very happy" sa han och sken upp.
"Oh, good! But are you sure that I'm not getting in your way?" jag började leka med en av slingorna som åkt ur min toffs.
"Of course not! Can't wait to show you where I come from..."
Jag älskade sättet han behandlade mig, jag hade aldrig upplevt det förut och jag trodde inte att det fanns sådana människor som var som han. Några timmar senare efter ännu mera prat så satt vi i bilen på väg hem till mig, han insisterade på att skjutsa hem mig fast att jag sa att jag lika gärna kunde ta tunnelbanan. Han stängde av bilen när vi stannat framför mitt hus, vi sa ingenting på flera sekunder och jag började sakta öppna dörren.
"Thank you for everything Harry... What would I do without you?" sa jag och ett leende spred sig på mina läppar.
Han förstod ironin på slutet av min mening och skrattade tyst.
"Hmm... What would you have done?" han kollade retsamt på mig.
"No, but seriously... Thank you" sa jag.
Han nickade med ett leende på läpparna och jag fick plötsligt ett stort behov av att kyssa honom men jag bet mig på insidan av kinden.
"I'll pick you up on Tuesday morning then" fortsatte han.
"I will be ready by then, and a lot more alert than what I have been today" han log roat när han hört vad jag sagt.
"Sounds good! Until then Allie, you can call me whenever..." Jag nickade.
"You know you can tell me anything, even when there is nothing left to say..." fortsatte han.
"I know, and I'm here for you too Harry" han log när jag sa det sista.
Jag öppnade dörren och satte ut ena benet, jag var precis på väg ur den när jag ångrade mig. Jag vände på huvudet och pussade Harry på kinden, han såg överraskad men ändå nöjd ut. Han log när han såg den rosa färgen spridas över mitt ansikte, jag klev ur bilen och stängde dörren med ett lätt tryck. Han vinkade när han körde iväg och jag stod kvar tills jag inte kunde se bilen längre. Jag gick in och stängde dörren noga efter mig, gick direkt in till sovrummet och la mig i sängen. Jag brydde mig inte om att ta av mig kläderna jag lånat av  Harry utan njöt av att somna till doften från hans tvättmedel och honom runt mig.