covermeup.blogg.se

Kapitel 1

Harrys perspektiv

Jublet la sig sakta i arenan och jag blickade en sista gång ut mot publiken. Jag kände mig lyrisk, vilket jag alltid gjorde efter en spelning och jag älskade det. Jag klev ner från scenen strax efter Niall och andades, tog tag i håret och skakade runt det. Vi gav varandra en high-five och fortsatte sedan mot logen lite längre ner i korridoren, det var svalt och skönt när jag gick där, inte alls som i arenan där värmen låg som en tjock dimma.
"That was amazing!" sa Liam och parkerade sig i soffan i mitten av rummet.
Jag nickade instämmande och satte mig i soffan mittemot honom, jag lutade huvudet bak mot det kalla tyget av skinn, det kändes bra mot min varma nacke. Tom kom in i rummet med Lux i famnen, hon såg glad ut där hon höll om hans axel.
"Someone wants to eat?" Frågade Tom när han satt ner Lux bredvid mig i soffan.
Hon började genast klättra och klänga på mig, hon satte sig i mitt knä med sitt lilla ansikte riktat mot mig.
"Look!" Sa hon och visade sin lilla hand, där Lou hade målat rosa nagellack på henne.
"Oh, that's so nice Lux! Did mommy do that?"
Hon nickade och såg fokuserat på mig och stoppade sedan ett finger i munnen och skrattade. Jag klappade henne på kinden och gav henne en puss på pannan.
"I'll go with you! I just need to change first." Sa jag och gick in till rummet bredvid.

Vi kom ut från arenan och hoppade snabbt in i en bil som stod beredd utanför. Vi tog oss en bit utanför Londons centrum och stannade på ett café.

Alices perspektiv

Jag torkade sakta av bänken med blicken fäst utanför, det hade börjat bli mörkt men det var på något sätt lockande att gå ut. Jag vände mig om och hängde tillbaka trasan vid kranen, jag hörde hur dörren öppnades och den lilla klockan som hängde där plingade till. Jag vände mig sakta om och såg ett antal personer som kom in, de satte sig vid ett av de större borden och pratade högt och ljudligt. Klockan var runt 22 på kvällen så det var inte speciellt mycket folk i caféet, vilket dessa verkade uppskatta. Min kollega, Lucy, gav sig ut för att lämna menyer och ta emot beställningar. Hon kom snabbt tillbaka med beställningarna och jag satte genast igång med att göra kaffe i alla dess former. För en sekund kollade jag ut mot bordet där de satt, jag mötte en vänlig blick som såg rakt igenom mig, det var svårt att hålla ögonkontakten och innan jag visste ordet av så hade jag bränt mig på kaffemaskinen.
"Ouch!" Utbrast jag och började vifta lite diskret med handen.
Jag kände hur jag sakta med säkert ville gömma mig bakom kaffemaskinen och kikade fram i hopp om att ingen sett vad som just hänt. Jag mötte samma blick igen och såg hur personen skrattade lite för sig själv, jag gjorde ett försök till leende tillbaka. Jag hjälpte Lucy med att bära ut beställningarna, jag undvek att möta samma persons blick ännu en gång och låtsades vara väldigt upptagen. Klockan tickade på och det närmade sig stängning, och det stora sällskapet gjorde sig redo för att gå. Jag såg i ögonvrån hur den person jag fått ögonkontakt med tidigare närmade sig mig, där jag stod bakom disken.
"Can I help you with something?" frågade jag utan att se på honom.
"Just wondering how you're hand is feeling?" sa han och jag kunde inte låta bli att se på honom.
"Well, it's okay, there will probably be a blister." sa jag och utan att ha tänkt på det så studerade jag handen noga. Jag hörde hur han skrattade till ännu en gång och jag såg på honom, han gav mig ett medlidande leende.
"Anyway, the coffee you made was great. Might be the best coffee I've ever had." sa han och såg på mig.
Jag kände hur mina kinder hettade till och jag skrattade till lite.
"Nah, it's just coffee..." sa jag och log.
"Not to me." sa han och gjorde sig beredd på att gå ut med de andra.
"I'll see you around!" sa han innan han gick bort mot dörren.

Jag log för mig själv när han gått och gjorde i ordning det sista innan stängning.  

Det var första kapitlet av min novell You're my kryptonite. Det är alltid svårt med de första 4 kapitlen, men sen brukar det rulla på ganska bra. Hoppas att ni gillade det här som det allra första kapitlet och att ni vill läsa fortsättningen, har redan ett par kapitel som ligger redo att komma upp här! I övrigt så kommer kapitlen med tiden att bli längre, detta var någon form av uppstart och därför blev det lite kortare. x