Kapitel 6

Alices perspektiv

Harry trummade lätt på ratten medens landskapet utanför passerade förbi. Jag log åt låten som spelades ur högtalarna i bilen, jag hummade med och vickade på huvudet till takten i låten. Jag kunde inte låta bli att sjunga med lite och jag sneglade på Harry när jag kom på att jag inte satt ensam i bilen. Han log för sig själv med blicken fäst på vägen framför sig.
"And all your little things..." fortsatte jag så tyst jag kunde.
"Have you heard this song before?" jag såg frågande på honom.
Han harklade sig lite och jag såg hur han var på väg att börja skratta.
"Ehrm... yes, it's kind of my song, or our song, One Direction..." han bet sig i läppen när han sa det och jag såg hur skrattattacken var på väg.
"Oh..." Jag sjönk ner i sätet och ville bli en pöl på golvet.
Den rosa tonen spred sig på mina kinder och jag tittade försiktigt på honom.
"It's okey Allie, I don't expect you to know everything about our music" sa han när han lugnat ner sig från skrattattacken.
Jag såg skamset ner på händerna som låg knutna i mitt knä och jag kunde inte låta bli att fnittra åt hela situationen, vi visste så mycket om varandra men hade missat denna lilla detalj av Harrys liv, hans låtar spelades på radion.

Harrys perspektiv

Vi satt tätt bredvid varandra i mammas soffa med det rykande varma teet stående på bordet framför oss. Allie sträckte sig fram för att ta för sig av det uppdukade fikat på bordet, hon lutade sig sakta tillbaka och våra händer snuddade vid varandra och det gick en varm känsla längs med min ryggrad. Jag såg på henne och våra blickar möttes för en sekund, precis som de gjorde första gången vi träffades. Mamma pratade på om allt möjligt och hade tusen frågor till Allie och hon svarade glatt och jag märkte att mamma faktiskt tyckte om henne. Trots att jag tyckte att allt var jättebra så kunde jag inte låta bli att vilja ha Allie för mig själv, den känslan hade jag gått omkring med sedan den dagen hon bröt ihop hemma hos mig. Den dagen fick oss på något konstigt sätt närmre varandra och vi båda visste det, och det låg en lättad känsla i det, även att jag inte visste vad det var som bekymrade henne. Mamma började duka bort fikat och såg på mig med en menande blick, jag log åt henne.
"You should really show Allie around Harry" hon log mot Allie.
"Yeah, I had that in mind actually..."
"There will be a while before Gemma comes home, so you'll have plenty of time" fortsatte hon. 
Jag nickade och la min hand på Allies rygg för att visa henne mot hallen. Hon sneglade på mig och jag såg hur ett leende spred sig på hennes läppar.

Alices perspektiv

Vi satt i bilen på väg till ännu ett, för mig, okänt ställe. Jag kände mig trygg i Harrys sällskap och nöjt av att bara släppa allt för ett tag.
"Where are we going?" frågade jag.
"We're going to the bakery that I used to work in" sa han och log.
Jag såg ut genom fönstret och såg en skylt som avslöjade att vi var framme, han stannade bilen utanför. Han tog min hand när vi gick in, jag såg ner på de hopknutna händerna, det kändes så ovant men ändå så rätt. När vi kom in genom dörren möttes vi av en alldeles underbar doft av nybakat bröd och nybakade bullar, jag njöt och drog långsamt in doften genom näsan och jag blev alldeles vimmelkantig. Till en början hade jag svårt att tänka mig att Harry faktiskt en gång jobbat här, det var så annorlunda mot vad han jobbade med nu. Jag vände mig om och möttes Harrys blick, den var annorlunda på något sätt, eller så var det jag som såg på honom på ett annat sätt, hur som helst kunde jag inte få nog av den.

Vi åkte vidare och vi kom längre och längre ut på landet och det började dra ihop sig till regn. Harry svängde in vid en liten grusväg och stannade vid en liten glänta. Jag klev ur bilen och gick fram för att möta honom.
"Here" sa han och tog min hand.
Han ledde mig fram genom den lilla skogsdungen och vi kom så småningom fram till en bredare stig som var klädd med träd längs med den. Det började långsamt regna, men det verkade inte vara något som störde Harry, han fortsatte i den långsamma takten. Längre fram kom vi till en liten å som spred sig under en bro. Harry gick upp på bron med mig efter sig och när jag stannat bredvid honom och blickade ut över landskapet framför oss höll jag på att tappa andan, det var så vackert, trots regnet som öste ner.
"This is my favourite spot in the whole wide world" sa han och höll blicken framåt.
Jag såg på honom och sedan på landskapet. Jag klämde med min hand så att han skulle förstå att jag förstod. Han tog ett fastare tag om min hand och vände mig mot sig, han såg mig djupt i ögonen och jag tappade både tid och rum, han tog en slinga som släppt från min tofs och satte den långsamt bakom mitt öra. Han fortsatte med att sakta dra med tummen över min kind och torkade bort några av de regndroppar som hamnat där. Jag höll på att tappa andan ännu en gång och avbröt den brännande ögonkontakt mellan oss och sänkte blicken. Han tog lätt tag i min haka och puttade försiktigt upp den och vi stod öga mot öga igen. Hans huvud kom allt närmre mitt och jag närmade mig honom sakta, våra läppar möttes och jag tog ett fast grepp i bron bredvid mig och fick ställa mig lite på tå för att nå upp ordentligt. Hans tunga lekte utanför min mun i hopp om att få komma in, och jag lät honom. Våra tungor smekte varandra i en mjuk dans och det var det här vi väntat på så längre, vi hungrade efter mer och till slut var vi tvungna att hämta andan.

Jag såg på honom när våra läppar släppt varandra, han log och de små, underbara skrattgroparna visade sig. Han fångade mina läppar igen och jag kunde inte få nog av honom, och inte han av mig heller. Vi drog oss i från varandra och om blickar ändå kunde tala, det var så mycket känslor som utbyttes emellan oss.
"So this is how it feels like, to kiss Harry Styles" ett leende spred sig på mina läppar.
"Yes, don't tell anyone" sa han med ett finurligt leende och la sitt pekfinger över mina läppar.
"Promise" sa jag och kysste honom mjukt på läpparna när han minst anade det.
"I think that I will be sick if we stay in this rain Harry..."
"Oh, yes... We should probably go" han flätade ihop sina fingrar med mina och gick bort mot bilen.

Vi stängde dörren med en smäll och inte förrns vi kommit in insåg jag hur dyngsur jag verkligen var. Jag mötte ett obekant men ändå så bekant ansikte i hallen och jag kom på mig själv med att fortsätta att stirra.
"Allie, this is Gemma" sa Harry och en kvinnlig version av honom klev fram och gav mig en kram.
Jag blev chockad av den plötsliga kramen men kramade tillbaka, hon såg på mig med en vänlig blick och jag log åt henne. Jag gick uppför trappan för att ta av mig de blöta kläderna och istället ta på varma, torra kläder. Jag knäppte knappen på jeansen och drog ner den torra tröjan över dem, jag kände ett par varma händer runt min midja och log vid tanken att det var Harry som stod där, bakom mig. Jag vände mig om jag mötte hans läppar och försvann in i den dvalan jag befunnit mig i tidigare idag.
"The dinner is ready" han mötte min blick.
Jag nickade och han tog min hand och vi gick ner tillsammans till de andra som redan satt runt matbordet, Anne log nöjt mot oss när vi kom in. Vi satte oss bredvid varandra med händerna fortfarande hopflätade liggandes i mitt knä.

---

Där hade ni det efterlängtade sjätte kapitltet! Ber tusen gånger om ursäkt för att det dröjt så längre, lovar att bättra mig! Hoppas ni ska gilla detta kapitel i alla fall. Xx 

 

. 

 

Kapitel 5

Alices perspektiv

Jag vaknade med ett ryck och såg mig omkring i rummet jag befann mig i, ögonen letade sig ner över mig och jag upptäckte att jag satt i en säng som jag inte kände igen. Jag gick igenom gårdagen i huvudet så gott som det gick, men kunde inte komma ihåg det sista jag gjorde. Sedan slog det mig, Harry hade hjälpt mig hem igår kväll. Jag la mig ner med en duns och ville inget annat än att sjunka genom marken och aldrig mer behöva möta Harrys blick efter det här, jag skämdes verkligen. Det låg ett badlakan hopvikt bredvid sängen på en av fåtöljerna och under det låg det kläder som såg ut att tillhöra Harry men som han tänkt att jag skulle använda. Jag klev ur sängen och kände hur huvudet dunkade i takt till mina steg, jag tog grejerna som låg på stolen och öppnade långsamt dörren. Jag kikade ut och insåg snabbt att det inte var någon där, jag tassade bort mot badrummet och låste dörren efter mig, kollade den en gång extra för säkerhets skull och tog sedan av mig kläderna från igår.

 

En kvart senare hade jag fått på mig kläderna Harry gett till mig, håret hängde blött ner över mina axlar och jag höll på att drunkna i Harrys kläder. Jag låste långsamt upp dörren och gick sedan ner för trappan så tyst jag bara kunde, ju närmre köket jag kom desto mer doftade det av frukost. Det kurrade i magen och jag var alldeles för hungrig för att inte gå in dit. Jag gick runt hörnet och stannade i dörröppningen och mötte Harrys ryggtavla, han stod lutad över spisen och stekte något. Jag harklade mig försiktigt och satte mig på en av barstolarna som stod intill bänken. Han vände sig om och våra blickar möttes, energin i köket drog ihop sig och vi båda nuddade vid den. Jag undvek hans blick och tittade ner på bänkskivan i hopp om att han inte skulle säga något. Tystnaden bröts snabbt.
"Did you sleep well?" frågade han och fortsatte med det han gjorde.
Jag nickade men insåg snart att han inte kunde se mig.
"Uhm, yes..." sa jag.
Han vände sig om och tog tag i kaffekannan som stod redo i bryggaren, han hällde upp en kopp och ställde den framför mig. Jag såg upp på honom och stämningen drog ihop sig igen, om någon hade sett oss nu hade de säkert sett blixtarna som slogs mellan våra ögon.
"I'm sorry..." fick jag fram lite klent.
"For what?" fortsatte han och såg på mig oförstående.
"For last night... don't know what got in to me..." sa jag och såg ner på mina händer.
"It's okey Allie, I don't blame you for anything." han log mot mig när han sa det.
Jag såg uppriktigheten i hans ögon och att han verkligen menade det, jag log tillbaka och kände hur den välbekanta rosa tonen började sprida sig över mitt ansikte som så många gånger innan.
"But I can guess how you're feeling today..." fortsatte han.
Jag skrattade lite men ångrade mig snabbt när jag kände hur huvudet dunkade.
"Here" han räckte mig ett glas med en brustablett.
Jag svepte glaset och gjorde en äcklad min när jag kände smaken av det jag druckit. Harry ställde ner en tallrik full med pannkakor, bacon, ägg, grönsaker och annat gott på bänken emellan oss. Han såg menande på mig och sköt fram tallriken till mig för att jag skulle ta för mig, jag började plocka av maten och jag njöt av varje tugga.
"Where have you learned to cook like this?" sa jag och tittade intresserat på honom.
Han tuggade ur det han hade i munnen och tog ett djupt andetag.
"I've pretty much lived with only my mum and sister my whole childhood, and you can't avoid taking part in the cooking" han såg road ut när han sa det.
"I would really like to meet your mum and sister, you've told me so much about them..." jag kollade ner på min tallrik när jag sa det, rädd för reaktionen från Harry.
"They want to meet you too!" sa han glatt.
"What? Have you told them about me?" 
"Of course I have! I am going there the day after tomorrow, and you're free to join if you want to..." han såg menande på mig.
Jag svarade honom inte, jag ville verkligen följa med, jag ville inget hellre just nu men jag visste inte hur jag skulle formulera mig.
"Look Allie, I've noticed you don't feel so well, I think this would be good for you, to get away for a while..." han såg osäkert på mig, rädd att han sagt något olämpligt.
Då, plötsligt började tårarna rinna och jag kunde inte stoppa dem. De fortsatte rinna och jag försökte se på Harry genom mina tårfyllda ögon, han la sin tumme på min kind och torkade bort mina tårar. Jag försökte le genom tårarna för att inte verka alltför blödig, fast allt jag egentligen ville göra var att storböla och kasta mig i hans famn. Han gick runt bänken och la sina varma, trygga armar runt mig och jag kände mig räddad, trygg och var precis där jag ville vara.

 

Harrys perspektiv

Jag kände hur hon lätt rykte till då och då, hon hulkade till. Jag klappade henne över ryggen och höll om henne så gott jag kunde.
"Please come with me..." sa jag, hon drog sig sakta ifrån mig  och såg på mig med rödgråtna ögon.
Hon nickade svagt och drog med handen över kinderna för att torka bort tårarna. Jag log mot henne och släppte henne, hon tog en servett som låg på bänken och torkade sig runt ögonen. Jag kände hur stämningen började lätta, precis som att detta legat som ett regnmoln över oss hela tiden och väntat på att äntligen få ställa till med oväder och att det efteråt går över till sol igen.
"Thank you" hon ställde sig upp och la armarna om mig.
Hennes hår kittlade mig i ansiktet och jag kände doften ifrån det och njöt.

Vi plockade tillsammans undan frukosten och satte oss sedan i soffan, jag satte på TV:n i bakgrunden och lät den tyst göra väsen ifrån sig. Allie satt med mobilen och jag såg att hon kollade genom twitter, jag tog upp min mobil och kollade twitter jag med. Tusentals av fans hade twittrat till mig och hänvisade till bilder som fanns på internet. Nyfiken som jag var, kollade jag vad det var för bilder och upptäckte att det läckt ut bilder på när vi umgåtts de senaste veckorna och även bilder ifrån kvällen innan.
"Have you seen this?" frågade jag henne och visade bilderna.
"Yes, and this is what I've gotten because of those..."
Hon visade mig oändligt med kommentarer, både positiva och negativa. Jag såg hur förvirringen spred sig över hennes ansikte, hon var inte van vid det här.
"Two months ago I had about 70 followers... today I have 4879..." sa hon och kollade på mig.
"Don't care about what they write to you or about you, they don't know anything" sa jag och la ner mobilen på soffbordet.
Hon flackade med blicken och jag visste precis hur hon kände inför det här, för ett par år sedan var det jag som satt med samma tankar.

 

Alices perspektiv

Det var skönt att gråta, jag hade faktiskt inte gråtit en enda gång sedan aborten. Harrys mobil började plötsligt ringa och jag tittade på den där den vibrerade på bordet. "Mom" stod det på skärmen och jag log för mig själv.
"I need to take this..." sa han och tog upp mobilen.
Jag nickade och log mot honom, han gick iväg i rummet och stannade vid en av bokhyllorna och pratade lugnt.
"Yes mum, I've talked to her... uhm, she'll go with me" han sneglade mot mig när han sa det och jag låtsades att jag inte hörde honom.
Han la på några minuter senare och satte sig bredvid mig i soffan igen.
"Who was it?" frågade jag.
"My mum... I told her you are coming with me to Cheshire on Tuesday and she sounded very happy" sa han och sken upp.
"Oh, good! But are you sure that I'm not getting in your way?" jag började leka med en av slingorna som åkt ur min toffs.
"Of course not! Can't wait to show you where I come from..."
Jag älskade sättet han behandlade mig, jag hade aldrig upplevt det förut och jag trodde inte att det fanns sådana människor som var som han. Några timmar senare efter ännu mera prat så satt vi i bilen på väg hem till mig, han insisterade på att skjutsa hem mig fast att jag sa att jag lika gärna kunde ta tunnelbanan. Han stängde av bilen när vi stannat framför mitt hus, vi sa ingenting på flera sekunder och jag började sakta öppna dörren.
"Thank you for everything Harry... What would I do without you?" sa jag och ett leende spred sig på mina läppar.
Han förstod ironin på slutet av min mening och skrattade tyst.
"Hmm... What would you have done?" han kollade retsamt på mig.
"No, but seriously... Thank you" sa jag.
Han nickade med ett leende på läpparna och jag fick plötsligt ett stort behov av att kyssa honom men jag bet mig på insidan av kinden.
"I'll pick you up on Tuesday morning then" fortsatte han.
"I will be ready by then, and a lot more alert than what I have been today" han log roat när han hört vad jag sagt.
"Sounds good! Until then Allie, you can call me whenever..." Jag nickade.
"You know you can tell me anything, even when there is nothing left to say..." fortsatte han.
"I know, and I'm here for you too Harry" han log när jag sa det sista.
Jag öppnade dörren och satte ut ena benet, jag var precis på väg ur den när jag ångrade mig. Jag vände på huvudet och pussade Harry på kinden, han såg överraskad men ändå nöjd ut. Han log när han såg den rosa färgen spridas över mitt ansikte, jag klev ur bilen och stängde dörren med ett lätt tryck. Han vinkade när han körde iväg och jag stod kvar tills jag inte kunde se bilen längre. Jag gick in och stängde dörren noga efter mig, gick direkt in till sovrummet och la mig i sängen. Jag brydde mig inte om att ta av mig kläderna jag lånat av  Harry utan njöt av att somna till doften från hans tvättmedel och honom runt mig. 

---

Där har ni kapitel 5! Ber om ursäkt för bilderna, men jag har lite problem med det just nu... Ska försöka lösa det i helgen. Tack för era fina kommentarer, det betyder jättemycket för mig! Och kapitel 6 kommer inom kort. x 

Kapitel 4

Alices perspektiv

Jag drog i en av slingorna som låg runt mitt ansikte och rättade till den. Jag studerade mig själv i spegeln och drog lätt med händerna över klänningen jag hade på mig. Jag hörde hur min mamma diskuterade med min lillberor i köket på andra sidan lägenheten, jag såg framför mig hur hon rättade till min brors klädsel och såg till så att hans hår såg respektabelt ut, i alla fall enligt hennes åsikt. Väskan som jag lagt på byrån framför mig tog jag under armen och gick bort mot köket och kände mig redo att åka. Innerst inne kände jag mig lite besviken över att Harry inte kunde komma idag, men jag vägrade vara så svag, jag tillät inte  mig själv det, det sista jag skulle tänka på nu var ytterligare en kille. Jag hade fortfarande väldigt ont och var tvungen att sätta mig ner på en av stolarna i köket, jag andades ut och såg på min bror som satt mittemot mig och pillade med sin mobil. Pappa kom in i köket med bilnyckeln i högsta hugg, han tog tag i sin kaffemugg som stod på bänken och svepte det sista.
"Let's go!" han slog ihop händerna i en nöjd gest.
Vi följde efter honom till bilen och jag satte mig i baksätet snett bakom honom. Jag kände hur den molande värken kom tillbaka och jag vred mig i sätet.
"How are you feeling honey?" pappa såg på mig oroat.
"I am fine dad, it's nothing" sa jag och försökte le övertygande.
Jag tittade ut genom fönstret och såg den välbekanta byggnaden närma sig. Det pirrade till i magen och jag längtade tills jag skulle få gå därifrån med min examen.

Jag hörde mitt namn ropas upp och jag gick upp mot scenen där jag skulle ta emot mitt diplom och stipendium. Rektorn log uppmuntrande mot mig när jag tog henne i hand och för första gången på länge kände jag mig nöjd. Bortom den stora folkmassan där föräldrar, släktingar och elever trängdes stod min familj och väntade på mig, de såg alldeles lyriska ut och jag log mot dem när jag kom fram. Mamma kramade om mig och pussade mig på kinden.
"I'm so proud of you! And you got that scholarship too! It's just amazing." sa hon.
Jag kramade om min lillebror och min pappa gav mig en bukett blommor och ett litet paket.
"You can open it later hone..." sa han och log.
"Thank you" sa jag och gav honom en kram.
Jag öppnade ögonen och såg bort mot parkeringen, jag såg en välkänd figur uppenbara sig och att den kom närmare, i min riktning. Jag drog mig ur pappas grepp och gick åt sidan för att gå närmre och se ifall det verkligen var den jag trodde att det var. Harrys gängliga gestalt närmade sig och det fladdrade till i magen, jag log och såg ner på marken, varför blev jag såhär i hans sällskap? Han hade en bukett blommor i ena handen som hängde längs benet på honom, han såg glad ut och sken upp ytterligare när han fick se mig. När han var tillräckligt nära kunde jag inte låta bli att gå de få steg som skiljde oss åt och möta honom. Vi såg på varandra och log båda två, han räckte fram buketten till mig och jag tog förvånat emot den, han kramade om mig och jag kunde inte låta bli att låta den vara lite längre än väntat.
"Congratulations" sa han och avfyrade århundradets vackraste leende.
"Thank you Harry... But, I thought you couldn't come?" sa jag och såg i hans gröna ögon.
"Well, there were some change of plans and I wouldn't miss this for anything" sa han och hans ansiktsuttryck avslöjade honom.
"I am really happy you could come anyway" sa jag och log ett riktigt leende.
"My family are over there, maybe you would like to say hi?" jag tog honom under armen och gick bort mot min familj som stod och väntade på mig.
Harry och jag gick fram till dem och jag presenterade honom för min familj, min mamma sken upp och gav honom en kram direkt och oväntat så backade han inte undan utan kramade henne glatt tillbaka. Jag visste precis vilka tankar som for genom hennes huvud just nu, men den diskussionen hoppades jag på att få undvika.
"So Harry, you'll come with us to the restaurant for dinner?" sa pappa och kollade snabbt på mig för att se vad jag tyckte.
"I would love to if you'll have me" sa Harry och såg mig i ögonen.
"Of course Harry!" sa mamma och klappade honom på axeln. 
Mina föräldrar började gå bort mot bilen och gjorde sig redo för att åka och Harry och jag gick sakta bakom dem och pratade lugnt. Jag log mot honom och innan jag visste ordet av så hade någon kastat sig runt min hals, jag blundade av ren reflex och hörde sedan direkt vem det var. Rose.
"I'll see you tonight, right love?" sa hon och kollade mig i ögonen.
"I don't know... Might spend the night in with a movie and some ice-cream..." sa jag och såg skamset på henne.
"You will not!" sa hon protesterande och gestikulerade med armarna.
Hon vände sig om såg på Harry, hon blev lite förvånad och väldigt tagen av hela situationen.
"Harry Styles, right?" sa hon och såg roat på honom.
Han nickade och skrattade lite.
"Can't you make sure she comes out tonight? She should not be home on her own on a night like this" sa hon och fladdrade med ögonfransarna mot honom.
Jag himlade med ögonen och såg på henne med en allvarlig blick.
"I'll see what I can do about that" sa han och såg först på henne men sedan på mig.
Jag kände hur en svag rosa ton började ta fart på mitt ansikte och jag var tvungen att bryta vår ögonkontakt och kolla ner på marken för en sekund.
"Great, I'll see you at Funky Buddah tonight then" sa hon och blinkade mot mig och försvann sedan iväg. 
Jag stod kvar med en road min medens jag försiktigt kollade upp på Harry som log så att de små skrattgroparna visade sig.  Vi fortsatte bort mot Harrys bil och jag hoppade lätt in i passagerarsätet bredvid honom.

Harrys perspektiv

Vi kom in på restaurangen och jag följde Allie bort mot bordet där resten av hennes familj satt. Jag hälsade ännu en gång på dem och satte mig sedan bredvid Allie och tog tag i menyn som låg placerad framför mig. Middagen gick undan och jag kom bra överens med alla i hennes familj, Allie hade suttit och lyssnat för det mesta och jag hade då och då tittat diskret på henne. Det var lätt att förstå att hon hade en bra relation till sin familj och det var kul att se henne tillsammans med dem, hon var så äkta. Jag såg på när hon öppnade det lilla paketet hon fått av sin pappa, hon tog långsamt av pappret, nästan som att hon var rädd att det skulle gå sönder ifall hon var för våldsam. Hon lirkade upp en liten kedja där det hängde en liten uggla, hon såg på det med en känslosam blick.
"Can you help me put it on?" sa hon och såg på mig.
Jag nickade och tog emot halsbandet, hon vände ryggen mot mig och lyfte undan håret. Jag studerade hennes nacke när jag satte kedjan runt hennes hals, upptäckte att hon hade ett litet födelsemärke precis i mitten av nacken och log för mig själv. Hon tog tag i ugglan och såg på mig med en tacksam blick och vände sig sedan mot sin pappa. Hon ställde sig upp och gick till honom och gav honom en ordentlig kram.

Vi hade sagt hejdå till Allies familj och satt i bilen på väg hem till mig.
"You're going to make me go out tonight, aren't you?" hon tittade på mig med ett finurligt leende.
"Yes, and I'll come with you" jag såg på henne.
"You really don't have to you know... I'll be fine at home." hon tittade ut genom fönstret.
Jag visste att någoting störde henne, som bekymrade henne men jag kunde inte förstå vad.
"I want to, it will be fun!" sa jag och vred upp volymen på radion och I need your love med Calvin Harris och Ellie Goulding spelades högt i bilen och jag dansade fjantig med.
Hon skrattade och slog mig lätt på armen. 

Alices perspektiv

Jag kunde helt enkelt inte säga nej när han höjde volymen på radion och dansade med, dessutom att han ville följa med fick mig att hitta ännu en anledning till att inte säga nej. Han svängde upp på en bekant väg och snart stannade han bilen utanför sitt hus. Vi gick ur och kom in i huset, vi möttes av tjoande och jag förstod direkt att de andra killarna var här. Harry gick före mig när vi kommit in i vardagsrummet där de andra satt i soffan och spelade TV-spel.
"Hi lads!" sa Harry och satte sig bredvid Liam i en av sofforna.
Jag ställde mig bakom soffan och kollade intresserat på TV:n och på det spel de spelade. Louis ställde sig plötsligt upp och pausade spelet, han gick fram emot mig med öppna armar och jag såg på Harry med en förvirrad men road blick.
"Congratulations on your graduation Allie!" sa han och slog armarna omkring mig.
"Thanks Louis!" sa jag och kramade honom tillbaka.
De andra grattade och kramade mig också och jag stod där road och tog emot dem en efter en, jag slängde en blick mot Harry som såg på mig, jag log mot honom och hans ögon sken upp.
"So lads, we are going out tonight!" sa Harry och tittade på de andra.
"YEAH!" sa Niall och gav Harry en high-five.
Jag skrattade och Niall la armen om mina axlar.

Vi anlände till klubben, vi satt i bilen allihopa, killarna var glada och pratade högt och i munnen på varandra. En av deras säkerhetsvakter öppnade bildörren och de tog sig ut en efter en, Harry började röra sig utåt men stannade tvärt upp när han hörde skriken utanför, jag kände hur han började fingra med min hand och tog ett fast grepp i den och tog med mig ut. Vi möttes av massor av kamerablixtar och skrikande fans, men Harry fortsatte gå framåt med bestämda steg med mig efter sig. Vi kom in på klubben och jag såg de andra killarna redan igång med drinkar och öl längre in i klubben. Harry släppte min hand och jag tog tag i den och klappade lätt över handryggen, jag mötte hans blick och han log.
"You want something to drink?" sa han.
"Uhm... I would like a strawberry daiquiri" sa jag och följde honom till baren.
Han beställde åt oss och gick sedan bort mot de andra killarna som stod i en klunga och pratade med diverse människor. Jag vände mig om och såg ut mot dansgolvet och letade efter Rose, jag gick bort mot andra änden av klubben och letade men hittade henne inte. Jag gick bort mot toaletterna och där av alla ställen ser jag henne, jag smyger upp bakom henne och nyper till i sidorna på henne och hon rycker till. Hennes mörkar hår piskar till mig i ansiktet när hon vänder sig om med en snabb rörelse. Hon kramade om mig när hon fick se att det var jag, jag skrattade när hon tog tag i min hand om snurrade mig runt och skådade min klädsel.
"I like it!" sa hon och nickade stolt mot mig.
Vi gick tillsammans till baren och Rose beställde in shot efter shot, jag kände hur alkoholen sakta men säkert tog över största delen av mig.
"I see how Harry looks att you Allie... You should go get that" sa hon och såg mig allvarligt men samtidigt med glimten i ögat.
"No, it's nothing like that Rose... we're just friends" jag tittade bort mot honom när jag sa det.
"I don't believe that for a second, come on!" sa hon och tog tag i min hand och drog bort mig mot Harry och de andra killarna.
"Allie here would like to dance with you Harry..." sa hon när vi stannade framför honom.
Han såg roat på mig och jag såg plågat på honom och han förstod vad som pågick. Han ställde ifrån sig drinken på ett bord och tog min hand. Jag gick med honom ut på dansgolvet och jag kände hur rytmen spred sig mellan oss. Konstigt nog så var det samma låt som vi lyssnat på tidigare i bilen, I need your love, vi rörde oss till musiken och jag nöjt av att ha Harry så nära mig då det var trångt på dansgolvet, då och då blev vi tillputtade och dunkade in i varandra. Jag skrattade och vi dansade tills låten var slut för att sedan gå tillbaka till de andra, jag kunde inte slita blicken från honom och jag var tvungen att bita mig själv i tungan för att inte kasta mig över honom, jag visste att det var alkoholens makt över mig. Klockan hade blivit mycket och jag hade blivit alldeles för berusad för mitt eget bästa, och egentligen visste jag inte varför jag druckit mig så berusad som jag faktiskt gjort men det var skönt att bara släppa allt för en kväll. Jag satt i en av sofforna och kände hur sömnen kom allt närmare och för en sekund så försvann jag bort för att sedan vakna av att någon tog mig under armen och ställde mig upp.
"Allie? Can you stand up?" hörde jag Harrys röst säga.
Jag nickade sakta och försökte skärpa till mig för att kunna gå med honom ut ur klubben. Jag skämdes något otroligt men förstod att jag var tvungen att ta emot hans hjälp eftersom jag skulle somnat och blivit kvar på klubben annars. Jag vaknade till av att bilen bromsade in och stannade.

Harrys perspektiv

 

---

Sådär! Kapitel 4 är klart, och jag ber om ursäkt för att det inte kom när det skulle! Hoppas på att kunna skiva så mycket som möjligt av kapitel 5 imorgon så att det går lite fortare för mig att få upp det här. x 

Kapitel 2

Alice perspektiv

Jag satt otåligt och väntade i det kala väntrummet, såg mig omkring efter något som kunde distrahera mig från denna nervositet. För en timme sedan hade jag suttit och skrivit min sista tenta och nu skulle jag genomgå detta också till råge på allt.
"Alice Ashford?"
Jag kollade upp från mobilen och klickade ner twitter med en snabb rörelse. Kvinnan som sagt mitt namn log mot mig, men jag kunde inte förmå mig att le tillbaka. Vi gick in ett lika kalt rum som vänrummet hade varit, men här hade de varit trevliga nog att hänga upp lite färgglada gardiner.
"So, Alice, how are you?" sa kvinnan och såg på mig.
"Well, I am as good as you can be at this moment..."
"I understand, so you have made up your mind?" fortsatte hon.
"Yes, I am sure about this." sa jag och började pilla med ärmen på tröjan.
"100%? You know that you still have time to think about it some more..."
"No, I am completely sure..."
"Well then, here are your pills, these will end your pregnancy, you will have some pain but it will all pass."

Jag gick där ifrån med tunga steg men jag kände mig ändå så lättad, det var det här jag ville göra, det var rätt beslut. Jag kollade på mobilen, och såg ett sms från min bästa vän Rose.
From: Rose
Hi, how did it go? x
Jag svarade henne snabbt, kände konstigt nog inte för att prata om det, ville bara packa ner allt i en låda och aldrig mer öppna den. Allting som hade med William att göra var alldeles för smärtsamt, jag ville ser framåt. Borta på gatan såg jag hur den bekanta skylten började uppenbara sig, jag ökade takten för att snabbt för komma in och undvika de ständiga regndropparna som attackerade mitt hår.

Harrys perspektiv

Jag vaknade långsamt ur den djupa sömn jag hade njutit av hela natten. Tog tag i mobilen som låg bredvid mig på bordet och kollade twitter. Det var alltid lika kul att läsa vad fansen skrev, så länge det inte förekom något hat. Jag hörde skrammel nerifrån köket och jag förstod direkt vad som pågick, jag såg redan lyckan i Nialls ögon över den megafrukost han förberedde för att sedan få avnjuta i äkta matorgie. Jag drog på mig en tröja över min nakna överkropp och studerade mitt hår i spegeln, skrattade för mig själv innan jag fortsatte ner till Niall i köket.
"Hey mate!" sa Niall glatt när jag klev in i köket.
"Morning to you too..." sa jag och slog mig ner på en av stolarna runt bordet.
Niall kom fram med en tallrik fylld med allt man kunde tänka sig och satte sig mitt emot mig med en nöjd min. Han satte fast servetten innanför halsen på tröjan och tog tag i besticken redo att hugga in. Jag såg roat på honom, det var en hel TV-show utan slut att se honom äta, jag kände ingen annan som njöt så mycket av mat som Niall. 

"What are your plans for today" frågade jag honom och följde hans rörelse med gaffeln från tallriken till munnen.
"I am going to meet up with my mum, haven't seen her in forever... what are you doing today?"
"Well, really not having any plans, might stroll out..." fortsatte jag.

Alice perspektiv

Jag stod och pratade med en kund när jag såg ett välbekant ansikte komma in genom dörren. Jag fastnade med blicken på honom och jag såg att han såg mig där han gick mot mig med ett litet finurligt leende på läpparna. Han ställde sig bakom kunden jag pratade med och jag såg ursäktande på kunden innan att jag var tvungen att gå tillbaka till jobbet. Jag såg frågande på killen från kvällen innan när han ställde sig framför mig. Han log och jag kunde inte annat än att le tillbaka.
"So you're here again?" sa jag roat.
"Yeah, well I said I would see you around..." sa han och trummade med fingrarna mot bänken.
Han blick flyttades från mig till menyn som hängde på väggen och granskade den noga.
"What would you recommend me?" sa han och fortsatte att läsa på tavlan.
"Hmm... what flavours do you like?" 
"Coffee and chocolate is an unbeatable combination." sa han och log.
"Couldn't agree with you more... Well then I would recommend you this." sa jag och pekade på menyn.
"Whatever you say!" sa han och gnuggade hanflatorna mot varandra.
Han såg sig omkring, det verkade nästan som att han letade efter något.
"Could I sit here?" sa han och placerade sig framför mig på en av barstolarna bredvid kaffemaskinen.
"Sure" sa jag och verkade opåverkad.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig så bekväm i en okänd människas sällskap, det var som vi känt varandra mycket längre än vad vi knappt gjorde. Vi småpratade i någon timme om allt och ingenting, ibland gled mina tankar iväg på vad jag gjort tidigare idag och inte minst till William, även fast allt jag ville var att lämna honom bakom mig.
"I don't even know your name!" sa han plötsligt och tog en klunk av sitt kaffe.
"I don't know yours either..." sa jag och log mot honom.
"Well, we should probably introduce us to each other properly then..." sa han.
"I'm Harry" sa han och satte fram handen till mig för att ta tag i den.
"Alice... But you can call me Allie" sa jag och tog tag i hans hand.
"Well Allie, this has been very nice but I actually need to go now." sa Harry och hoppade ner från stolen och tog på sig sin jacka.
Jag nickade till svar och log mot honom. Han log tillbaka började sakta gå mot dörren.
"I'll see you around" sa han och skrattade till.
Han vinkade utanför det stora fönstret när han gick förbi utanför. Jag skrattade och skakade roat på huvudet. Vad var detta för kille?

Jag målade stressat på läppstift innan jag klev utanför dörren, stressad som vanligt och ute i för sen tid. Jag klev in i taxin som väntade på mig utanför, sa snabbt adressen och föraren nickade kort. Jag speglade mig diskret i fönstret och såg hur Londons gator svischade förbi. Jag sprang stressat upp för trapporna och höll i all hast på att snubbla över mig själv, men hann rädda mig. Jag kom in i galleriet och såg mig omkring, det såg perfekt ut, precis som vi hade tänkt det. Rose kom gående i rask takt mot mig.
"Where have you been?" sa hon och såg oroat på mig.
"Sorry, I went a little late, but I am here now, right?" sa jag och log ett stort leende.
Hon skakade på huvudet och gav mig en kram.
"You alright?" sa hon och så allvarligt på mig.
Jag nickade och tog henne under armen och gick iväg för att hänga av mig jackan och väskan.

Utställningen var i full gång och jag såg hur folk beundrade mitt konstverk, jag kunde inte låta bli att känna mig lite stolt. Jag vände mig om jag pratade med Rose och några andra vars verk satt upphängda runt om i rummet. Helt plötsligt fick jag se ett välbekant ansikte igen, Harry var här

Harrys perspektiv

Ett bekant ansikte uppenbarade sig bland människorna, Alice var här. Jag avslutade mitt pågående samtal och började gå mot henne, hon såg frågande på mig. Hon måste tro att jag är en stalker eller något.
"So you're here too?" sa jag och log skämtsamt mot henne.
"Yeah, stalking me much?" sa hon och skrattade.
"Nah, not really, just enjoying this event here, the real question is what your purpose here is?"
"That's my painting over there." sa hon och pekade bort mot en av tavlorna.
"Really? That's amazing!"
Jag hörde hur någon ropade mitt namn, jag vände mig om och såg en fotograf med kameran i högsta hugg.
"Up for a picture Harry?" sa fotografen och jag tittade vant in i kameran.
"Mr Styles, please look this way!"
Jag log mot kameran och vände mig sedan tillbaka till Alice, hon såg chockat på mig.
"What was that about?" frågade hon.
"Well, I am in this band... Don't know if you've heard about us, One Direction..." sa jag och såg oroat på henne.
Precis som en lampa tänds lös hennes ögon upp, hon nickade långsamt.
"Of course, sure, I know of you..."
Jag nickade till svar och vi fortsatte prata hela kvällen, hon hade många frågor om mitt liv i One Direction. Hon var så intressant, hade så mycket att säga som väckte mitt intresse. Vi stod framför en av tavlorna i galleriet, hon studerade den noga och jag studerade hennes ansikte. Hon vände på huvudet och jag vände snabbt bort huvudet i hopp om att hon inte sett att jag mer eller mindre stirrade på henne. Jag såg i ögonvrån hur hon log, ena mungipan åkte upp lite och en liten skrattgrop visade sig. Folk började lämna galleriet och jag visste att även jag var tvungen att åka. Jag skjutsade hem Allie och stannade mjukt framför ett vitt lägenhetshus.
"When can we meet again?" frågade jag henne.
Hon såg på mig förvånat, precis som att hon inte alls var beredd på frågan.
"Well, I am free this weekend, so we could probably meet then if you want to" hon kollade ner på sina händer som låg i hennes knä.
"This weekend would be great! Sunday?"
"Sunday it is! You got my phone number and I've got yours, right?" sa hon medens hon öppnade bildörren. Jag nickade och log mot henne.
"Thanks for the ride home! See you Sunday!" sa hon innan hon stängde dörren.

När jag kommit hem slängde jag mig i soffan och satte igång TV:n. Jag tog upp mobilen för att kolla twitter. Jag bestämde mig för att skicka ett sms till Alice.
To: Alice Ashford
Good night, sleep tight. x
Strax därefter pep min mobil till.
From: Alice Ashford
Good night Harry. x
Innan jag visste ordet av somnade jag långsamt in på soffan med ett leende på läpparna.

 

---

Kapitel 2 är här! Det kommer hända mer och det kommer fler uppdateringar, stay tuned! x 

Kapitel 1

Harrys perspektiv

Jublet la sig sakta i arenan och jag blickade en sista gång ut mot publiken. Jag kände mig lyrisk, vilket jag alltid gjorde efter en spelning och jag älskade det. Jag klev ner från scenen strax efter Niall och andades, tog tag i håret och skakade runt det. Vi gav varandra en high-five och fortsatte sedan mot logen lite längre ner i korridoren, det var svalt och skönt när jag gick där, inte alls som i arenan där värmen låg som en tjock dimma.
"That was amazing!" sa Liam och parkerade sig i soffan i mitten av rummet.
Jag nickade instämmande och satte mig i soffan mittemot honom, jag lutade huvudet bak mot det kalla tyget av skinn, det kändes bra mot min varma nacke. Tom kom in i rummet med Lux i famnen, hon såg glad ut där hon höll om hans axel.
"Someone wants to eat?" Frågade Tom när han satt ner Lux bredvid mig i soffan.
Hon började genast klättra och klänga på mig, hon satte sig i mitt knä med sitt lilla ansikte riktat mot mig.
"Look!" Sa hon och visade sin lilla hand, där Lou hade målat rosa nagellack på henne.
"Oh, that's so nice Lux! Did mommy do that?"
Hon nickade och såg fokuserat på mig och stoppade sedan ett finger i munnen och skrattade. Jag klappade henne på kinden och gav henne en puss på pannan.
"I'll go with you! I just need to change first." Sa jag och gick in till rummet bredvid.

Vi kom ut från arenan och hoppade snabbt in i en bil som stod beredd utanför. Vi tog oss en bit utanför Londons centrum och stannade på ett café.

Alices perspektiv

Jag torkade sakta av bänken med blicken fäst utanför, det hade börjat bli mörkt men det var på något sätt lockande att gå ut. Jag vände mig om och hängde tillbaka trasan vid kranen, jag hörde hur dörren öppnades och den lilla klockan som hängde där plingade till. Jag vände mig sakta om och såg ett antal personer som kom in, de satte sig vid ett av de större borden och pratade högt och ljudligt. Klockan var runt 22 på kvällen så det var inte speciellt mycket folk i caféet, vilket dessa verkade uppskatta. Min kollega, Lucy, gav sig ut för att lämna menyer och ta emot beställningar. Hon kom snabbt tillbaka med beställningarna och jag satte genast igång med att göra kaffe i alla dess former. För en sekund kollade jag ut mot bordet där de satt, jag mötte en vänlig blick som såg rakt igenom mig, det var svårt att hålla ögonkontakten och innan jag visste ordet av så hade jag bränt mig på kaffemaskinen.
"Ouch!" Utbrast jag och började vifta lite diskret med handen.
Jag kände hur jag sakta med säkert ville gömma mig bakom kaffemaskinen och kikade fram i hopp om att ingen sett vad som just hänt. Jag mötte samma blick igen och såg hur personen skrattade lite för sig själv, jag gjorde ett försök till leende tillbaka. Jag hjälpte Lucy med att bära ut beställningarna, jag undvek att möta samma persons blick ännu en gång och låtsades vara väldigt upptagen. Klockan tickade på och det närmade sig stängning, och det stora sällskapet gjorde sig redo för att gå. Jag såg i ögonvrån hur den person jag fått ögonkontakt med tidigare närmade sig mig, där jag stod bakom disken.
"Can I help you with something?" frågade jag utan att se på honom.
"Just wondering how you're hand is feeling?" sa han och jag kunde inte låta bli att se på honom.
"Well, it's okay, there will probably be a blister." sa jag och utan att ha tänkt på det så studerade jag handen noga. Jag hörde hur han skrattade till ännu en gång och jag såg på honom, han gav mig ett medlidande leende.
"Anyway, the coffee you made was great. Might be the best coffee I've ever had." sa han och såg på mig.
Jag kände hur mina kinder hettade till och jag skrattade till lite.
"Nah, it's just coffee..." sa jag och log.
"Not to me." sa han och gjorde sig beredd på att gå ut med de andra.
"I'll see you around!" sa han innan han gick bort mot dörren.

Jag log för mig själv när han gått och gjorde i ordning det sista innan stängning.  

Det var första kapitlet av min novell You're my kryptonite. Det är alltid svårt med de första 4 kapitlen, men sen brukar det rulla på ganska bra. Hoppas att ni gillade det här som det allra första kapitlet och att ni vill läsa fortsättningen, har redan ett par kapitel som ligger redo att komma upp här! I övrigt så kommer kapitlen med tiden att bli längre, detta var någon form av uppstart och därför blev det lite kortare. x